Kartläggning, beskrivning och analys av verksamheters arbete med unga och unga vuxna.
Ungdomsmottagningarna är en unik s.k. lågtröskelverksamhet, mottagning som utan selektion tar emot alla som söker, dit ungdomar kan vända sig och bli mottagna omedelbart eller med kort väntetid. Mottagningarna arbetar individinriktat i första hand och med gruppsamtal och utåtriktad verksamhet när resurser finns. Det förebyggande arbetet med oönskade graviditeter är viktigt och ungdomsmottagningarna beskriver ett utforskande och rådgivande arbetssätt när de informerar om preventivmedel. De flesta ungdomsmottagningar startade i projektform ofta i samverkan mellan kommun och landsting. Flera utredningar och myndigheter pekar på mottagningarna som lämpliga för att möta ungdomar och unga vuxna. Men till skillnad från mödrahälsovård och barnhälsovård saknar verksamheten en given struktur och metodbeskrivningar. En förutsättning för det förebyggande arbetet på ungdomsmottagningarna är ett definierat uppdrag och ett samverkansavtal som slår fast verksamhetens struktur och behov av resurser, handledning och fortbildning.
I dag är i genomsnitt endast cirka 15 procent av besökarna unga män. De flesta av de unga männen i gymnasiets årskurs två har aldrig varit på studiebesök på ungdomsmottagningen än mindre gjort ett personligt besök. Om man på allvar vill att ungdomsmottagningen i likhet med mödrahälsovård och barnhälsovård ska vända sig till alla oavsett kön med ett tydligt budskap om att kunskap om och inställning till ett säkrare sexbeteende är allas ansvar så måste mottagningarna få förutsättningar och direktiv för det uppdraget. Utformningen av det förebyggande arbetet har bidragit till en situation där många unga kvinnor ensamma bär ansvaret för en fungerande prevention. Genom att inte involvera de unga männen bidrar vi till att könsstereotyper består. Allt tyder på att ett gemensamt ansvar för preventivmedel är en framgångsfaktor.
Lust, nyfikenhet, känslor och önskan om närhet styr till stor del unga vuxnas sexualliv. De flesta har en till två partner per år, men en mindre grupp 10-20 procent har ett mer risktagande sexliv. Den gruppen behöver identifieras och bli föremål för mer insatser och stöd. Många ungdomar använder säkra preventivmedel och kondomanvändningen har ökat, om än inte tillräckligt mycket. Unga kvinnor tar stort preventivt ansvar men är ambivalenta till hormonella preventivmedel på grund av upplevda biverkningar eller oro för biverkningar. Oönskade graviditeter orsakas av bristande prevention och kondom som skulle vara det givna skyddet vid tillfälliga eller oplanerade samlag används inte alltid då unga har svårt att kommunicera och förhandla om säkrare sex.
Kvinnor vill ha barn vid rätt tidpunkt med rätt man. Abort ses som en bra lösning på en oönskad graviditet men används inte som preventivmedel. Unga män måste involveras i ansvaret för prevention. Ungdomar behöver mer kunskap om menscykel och fertilitet samt få tillfälle att öva kommunikation. Kondomanvändning måste förknippas med något positivt. Vi behöver mer kunskap om de framgångsfaktorer som kännetecknar länder med hög kondomanvändning och få ungdomsgraviditeter (födslar och aborter).
Alla ungdomar går i grundskolan. Ungdomsmottagningarna bör samverka med lärare och skolhälsovård i det utåtriktade arbetet i skolan. Forskning visar att samverkan ökar effektiviteten. Flera aktörer som deltar i en process kan hjälpa till att omvandla kunskap och inställning till ett önskvärt beteende (1, 2). I sesamarbetet i skolan bör också ideella organisationer som får statliga och landstingskommunala bidrag involveras. Att använda gruppsamtal och gruppövningar med kognitiva inslag i skolan och på ungdomsmottagningarna är ett kunskapsbaserat arbetssätt som kan få deltagare att nå nya insikter. Det gäller att tidigt lära sig kommunicera så att inga ömsesidiga missförstånd uppstår vid kondomanvändning och kondom bör vara ett tecken på omtanke i stället för misstanke.
En nationellt utarbetad mall för att följa upp mätbara kvalitetsindikatorer och statistik kan utvecklas och läggas in i en databas för uppföljning och jämförelse såväl lokalt som regionalt och nationellt. Indikatorerna bör omfatta allt förebyggande arbete som gäller säkrare sex och följas upp av samma myndighet så att de budskap som går ut är samordnade. Arbetet med att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförda infektioner hör ihop även om vissa aspekter är olika. En databas skulle också kunna minska det antal enkäter som myndigheter och andra aktörer varje år skickar till mottagningarna.
Socialstyrelsen avser att följa ungdomars kunskap om, attityd till och beteende när det gäller hiv/STI och säkrare sex i en nationell enkät. Det ska ske inom ramen för det hiv/STI-preventiva uppdraget. Socialstyrelsen ställer sig positiv till att bredda enkäten även till kunskap, inställning och beteende när det gäller preventivmedel och oönskade graviditeter eftersom dessa områden hänger nära samman.
Förutom ovanstående mer övergripande kommentarer och reflektioner med fokus på ungdomsmottagningarnas roll i det preventiva arbetet finns mer specifika idéer och förslag kring rapportens huvudteman samlade i slutet av respektive kapitel.